|
RE SOL RE/FA# MIm
Sen du var här har häggen slagit ut, det blåser vindar ifrån förra sommarn
DO SOL RE/FA# MIm DO
å jag tittar ut över parken, för å se om jag kan se dig
SOL RE/FA# MIm DO SOL
jag ser björkarna som blommar nu, med lite mera färg sen du var här
Sen du var här har tiden tickat fort, jag är nog mera inspirerad
jag längtar inte längre efter tågen, som ska ta mig härifrån
å allt som tråkar ut mig då känns lite mera värdefullt sen du var här
RE SOL LAm MIm
Låt tiden gå, jag är samma nu som då
LAm MIm LAm7 DO SOL
Samma människa ungefär, fast med lite mera lust sen du var här
Sen du var här har allting kommit gratis, det är sant som nån har sagt
att när man talar om trollen är det dags att hålla tyst
jag blir alltid så förvånad hur allting bara händer
hur livet bara börjar jag gläder mig åt nya krafter nu sen du var här
Sen du var här har allting blivit större, det är lättare att vakna
jag kan se mig själv gå runt och inte riktigt ha nånstans att ta vägen
men jag följer hjärtat, samma hjärta, men med mera glöd sen du var här
Låt tiden gå...
Sen du var här har gatorna gått hem, nu är bitarna på plats
nu kan jag se ifrån mitt fönster, samma utsikt som förut
fast kanske ändå lite längre, lite högre, lite värre
allting känns tryggare, ändå mycket större
nu har häggen slagit ut, nu har våren tagit fart
C Cm (?) G
lite starkare å mer sen du var här
Låt tiden gå... x2
DO SOL
sen du var här x3
DO DOm SOL
Intro LAm SOL FA DO x2
Vers: Am G F C x2
FA SOL FA DO
LAm SOL FA DO
FA SOL x2
Mellanspel: Am Em Am
Stick1: C Dm Em G F G x2
Stick2: Am Em Am x2
Refräng: C Dm7 F G x2
Vers: Jag säger ingenting om sorg, jag säger allting har ett slut.
Och det var sådan som jag kom, och det var sådan jag gick ut.
Vers: Förlåt att jag var där men jag var vacker i ditt liv och dina ögon blev ett hem.
Men sen blev det trångt att vara två, jag gick ut, du fråga vem.
Men jag har ingen sån skimär
Stick1: Men jag stängde aldrig nånsin några dörrar, jag bara gick ut.
Och du fråga och jag svarar: det är klart att jag saknar en dag som förrut.
Stick2: För det kanske känns svårt när ljusen har släckts, vi är mitt i vår mökaste tid.
Ah, det kanske känns svårt men när minnena väcks, kan jag fortfarande höra ditt liv.
Refr: För man saknar sånt som man inte har, man saknar allt som man inte har kvar.
Vi har fortfarande långa vägar kvar. Man saknar inte sånt som man har.
Stick1: Å, Vi märkte nog inte riktigt vad som hände, förrän allt var slut.
Och igår kom vintertid och jag tror att jag kände, en dag som förrut.
Stick2: För när snön hade kommit och marken hade täckts, var vi mitt i vår ljusaste tid.
Nu har löven fallit och minnena väckts, och jag kan fortfarande höra ditt liv.
Refr: För man saknar sånt som man inte har, men vi har fortfarande långa vägar kvar.
Jag har lärt mig att längta är bättre än att ha. För man saknar inte sånt som man har.
Stick1: Men jag stängde aldrig nånsin några dörrar
Refr: För man saknar sånt som man inte har, vi har fortfarande långa vägar kvar.
Jag har lärt mig att längta är bättre än att ha. För man saknar inte sånt som man har.
|
|
